Hej,

Det är med ett tugnt hjärta jag tar väl av sommaren för denna gången. Jag är inte redo men samtidigt har jag aldrig varit mer redo. 

 

Dessa sommarmånaderna har varit tuffa för mig, för att vara helt ärligt har hela mitt år varit otroligt tufft. Samtidigt så finns det ögonblick och minnen från detta år där jag känt mig lyckligare och mer tacksam än någonsin. Att flytta hemifrån, bli kär, gå andra året på gymnasiet, skaffa körkort, vara rädd att inte kunna betala hyran och stå utan jobb har tillsammans blivit lite för mycket för mig. Jag har i vissa stunder varit rädd för att tappa allt och gå in i vägen, en känsla som var otroligt otäck för den lilla 18 åringen jag egentligen var och är. Stressen jag har levt med under detta skolår kulminerade under sommaren och tårarna som jag burit på fick flöda. 

 

Samtidigt och tack vare allt detta har jag aldrig växt så mycket som jag har gjort under detta år. Utmaningarna kom efter varan och utvecklingen var konstant. För tillslut klarade jag av allt och överlevde, för här sitter jag med tårar i ögonen och tänker tillbaks på alla vackra minnen och ögonblick jag har haft. Den stora tacksamheten och kärleken för de som står bakom mig när jag inte längre själv kan stå är det som har varit viktigare än någonsin i år. Det är det som jag tar med mig när jag gör mig redo för det kommande året.

 

För även om jag som alltid helst skulle vilja stanna tiden och leva i mina minnen så vet jag att jag är redo. Redo för att testa igen, redo för att möta mina nya utmaningar, redo för att skratta, redo för att gråta , redo för att börja om och redo för att ta nya tag. Bring it on!