Ibland har man sådana dagar.

 
I bland har men dagar när mensvärken gör för ont, stressen ger för mycket ångest och smärtan av att bära livet är för stor. Det är de dagar då man inte gjorde det man skulle, då man inte jobbade med den uppgiften som ger en ångest, då man inte finner orken till att ta hand om disken och då bara uppgiften att äta känns för mycket. Det är dagarna då den männsklighet man försöker förneka att man har lyser igenom för det är då du inte orkar vara den perfekta roboten som orkar allt. Istället spenderar man dagen eller kvällen hängande framför en skärm och kollar på avsnitt efter avsnitt av en serie som egentligen inte spelar någon roll eller klickar sig runt på youtube så länge att man tillslut inte minns vart man började. De kvällar man känner sig misslyckas bara för att man för en liten stund gav upp. 
 
Att ge upp är inte min starka sida och det är alltid kvällarna efter dessa stunder som jag känner mig som mest misslyckad. Då jag inte gjort de jag tyckte jag skulle och då jag ännu en gång givit in för min svaga sida kallad männsklighet. Jag är ingen robot, har aldrig varit. Ändå så vill jag inte vara något annat än perfekt. Jag står inte ut med att göra något halvhjärtat, varenda uppgift jag gör måste vara gjord ut till min bästa förmåga. Så när pressen blir för stor, stressen kommer i kapp och ångesten växer känner jag mig misslyckad. Att inse att detta är mänskligt och något som borde accepteras, till och med valideras och värdesättas är svårt för oss alla. Vem vill inte göra sitt bästa, känna sig nöjd och hinna med allt? 
I slut ändan tror jag ändå att dessa stunder är mer värdefulla än något ögonblick någonsin när jag fått tillbaks ett prov som har A eller får beröm av chefen. För detta är i dessa stunder som jag tar ett steg tillbaks och ser att allt är inte värt mödan. Att det som egentligen betyder något inte är något perfekt eller något du måste kämpa för att ha. Det är något du måste vara modig nog för att stå upp be om och ta emot. 
 
 
 
 
 
 
Alla har vi våra tuffa stunder och denna vecka och kväll har varit en sådan för mig. Men med nergångar kommer även uppgångar och låt mig säga att denna hösten har varit några av de lyckligaste i mitt liv. De ögonblick och upplevelser jag har varit med om är sådant som får hjärtat att hoppa och orken att leva. För att sammanfatta dessa månder tänkte jag visa är lite bilder. Men låt mig säga att två helger i stockholm med två konserter, fantastiska helger med fantatiska människor är de minnen som kommer få mig att le år framöver..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Ladda ner en gratisdesign på www.designadinblogg.se - allt om bloggdesign!
PokerCasinoBonus